tankecentrum

Nej nu får det vara bra, jag pressar mig till en gräns då jag vill bara ta alla saker i lägenheten och kasta dom ut genom fönstret. Jag känner hur jag bygger upp en irritation som inte bara längre ligger på en studie plan. Ilskan om allt annat kommer av detta pressande. Jag känner hur jag inombords växer och hur jag spänner mina käkar och ilskan bildas men den stannar kvar inombords. Varför jag gör så här mot mig själv vet jag inte, kanske beror det på något slags straff, eller är det bara ren och skär ilska mot mig själv?  Det är inte bara nu idag som jag gör så här, det har hänt några gånger tidigare, men det blir mer och mer påfrestande, tillslut sitter jag här och vet att nu finns det inte mer kvar att ge nu måste jag sluta fortsätta. Men ändå trots all fakta inom mig att det är slut på ord och tankar så ger jag mig inte, men det ändå det resulterar i blir ilska, irritation, ångest och felstavningar. 

Pennan glöder, mitt huvud värker, mina tankar skriker och smärtan över att misslyckas kommer åter igen. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag hittills åstadkommit? Jag har trots allt lämnat in 3 arbeten som egentligen skulle vara inlämnade nästa måndag, jag har idag skrivit ett till så det blev mitt fjärde på 4 dagar, plus att jag har ett som jag hållit på med idag som är färdigt alldeles snart om några frågor är det fullständigt. Men det är just det som är det jobbiga, jag vet att det snart är klart men jag fungerar inte längre i min hjärna, den har sagt ifrån och jag får inte fram ett ända klokt ord. En livsåskådning ifrån min sida, nu ska jag öppna mitt fönster och samla mina lungor med luft och skrika med all den kraft som finns kvar och då, kanske äntligen ger jag upp.