Wayne's Coffe
Snart ska jag in till stan med Zabina på frukost. Detta börjar bli en vana, men en väldigt bra vana dock. Det är en stund när man kan sitta ner med en bra vän och tala om saker och ting, men det bästa med en vän är att man kan umgås under tysnad också utan att det känns konstigt (vänskaps-tystnad) En tystnad då det inte känns jobbigt att vara tyst, man kan umgås men ändå inte tala.
Dagens fundering.
Varför ska det vara så svårt att göra som man känner? Om man vill en sak, ja men då är det väl bara att göra det då? Vill man säga en sak, säg det. Varför ska man egentligen vara rädd för vad som kan hända och man gör eller säger fel saker? Istället för att fokusera på vad som kan gå fel, vore det inte bättre att tänka på de bra sakerna? Sakerna som kan bli bra om man säger eller gör det man vill. Känn efter själv, mänga stunder och tillflällen känner man säkert att jag önskar att jag kunde säga till den personen att... Nästa gång det känns så säg det bara.
Jag började idag och det känns bra!
